Vad kommer upp först när du tänker på ordet BARN? Kanske ditt barns namn, eller "att leka" eller "utveckling" eller "sött/busigt".
Vad kommer upp först när du tänker på ordet TONSÄTTARE? Kanske "Mozart", " skriver musik" eller "konstnär"?
Totalt olika världar: barn och tonsättare?
Vad du associerar de två världarna med styrs av vem du är och vilken relation du har till BARN och till TONSÄTTARE.
Din åsikt påverkas också av hur man ser på dem i den kultur och den tid du lever i.
Vad har barn och tonsättare med varandra att göra?
Barn
Före 1700-talet uppmärksammade man inte barn på ett särskilt sätt. Men det förändrades genom Jean-Jacques Rousseaus idéer. Han var en fransk författare/filosof/tonsättare som levde (1712-1778). "Varje ålder har sin egen mognad", sa han. Han tyckte också att man skulle anpassa uppfostran till barnets typ av karaktär. Och så menade han att en lärare bara kan vara framgångsrik om han tar hänsyn till varje barns individualitet.
Vi lever i 2000-talet och sedan Rousseau har det hänt en hel del. Bland annat har psykologin gett oss nya insikter i människans beteende. Och uppfostran och utbildning har utvecklats genom pedagogiken. De utvecklingsfaser som barn går igenom har studerats av många specialister, både fysiologiskt och psykologiskt.
I vår tid uppfattas många barn som extra känsliga för intryck, atmosfärer och energier. De kallas ibland för högsensitiva. De är så pass påverkade av alla intryck att de inte kan koncentrera sig eller lyssna inåt. De kan ha svårt att vara sig själva bland andra barn och vuxna. Konsekvensen kan vara en dålig självkänsla. Det kräver en öppen attityd hos vuxna. Barns beteende ger oss vuxna signalen att ”titta sig själv i spegeln”. Som tur är finns det många vuxna som är beredda att göra det nuförtiden.
Tonsättare
En tonsättare hittar på och skriver musik. Han eller hon gör det genom att ordna toner varvid element som melodi, harmoni, rytm, dynamik, tempo, instrumentation och framförande spelar roll. Hur kommer tonsättaren på en idé? Inspiration från ovan? Intuition? Det är inte alltid lika klart när det handlar om ett konstnärligt yrke. Förr var det ganska vanligt att man ”lånade” musik från någon annan och bearbetade den. Konsten och även plikten var att göra ännu bättre musik av det. Tonsättaren Georg Friedrich Händel (1685-1759) är känd för det.
I vår tids Västeuropa kallar man en person för tonsättare först när han eller hon är det yrkesmässigt. Man känner igen tonsättarens musik på grund av den personliga stilen. Så har det inte alltid varit. Fram till Rousseaus tid var tonsättning en färdighet som vissa musiker hade. Den blev använd i kyrkans, hovets eller adelns tjänst. Det var inte aktuellt att ha en personlig stil.
Mot slutet av 1700-talet blev det möjligt att publicera noter. Musiken blev tillgänglig för alla på det viset. Också konserter gavs för alla och inte bara för överklassen. På så sätt fick tonsättare en större publik och kunde bli efterfrågade. Den personliga stilen kom i förgrunden. Den första tonsättaren som kunde leva på sin musik som fri konstnär var Ludvig von Beethoven (1770-1827).
Barn och tonsättare
Alla barn har hittat på en egen låt någon gång. Finns det då en tonsättare i varje barn?
Musik är ett naturligt element i kommunikationen. Barn upplever musik. Även om de inte förstår strukturen (än), känner de ändå innehållet. Och det gör varje barn på sitt individuella sätt.
I texten om Tidig musikalisk stimulans kan du läsa hur musik upplevs redan från början. Det musikaliska elementet är invävt i en större helhet av intryck: att höra en röst, att se ett ansikte, att bli omkramad, att bli vaggad.
Musik finns i varje barn kan man säga. Människor som har valt musik som yrke talar ofta om en särskild upplevelse som har fått dem att börja sjunga eller spela själv. Någonsin har en viss musik gjort ett så pass djupt intryck på dem. Också spelar stimulans av föräldrar en viktig roll.
Under århundradena har många tonsättare skrivit musik för barn någon gång. Det är inte överraskande. De vill att deras musik ska leva vidare och att man redan från ung ålder ska lära sig att spela den.
Vissa tonsättare har ägnat särskild uppmärksamhet åt barn och detta att vara barn. Till exempel för att de har skrivit musik särskilt för barn. Men också för att de vill uttrycka sin egen barndom i musik. Eller för att de vill att musik utförs på ett speciellt sätt så att det passar en barnpublik.
Vissa tonsättare har fördjupat sig i att underlätta för barn att lära sig spela ett instrument. Walter Carroll är en av dem.
Källor:
Benestad, F. (2005): Musik och tanke. Huvudlinjer i musikestetikens historia från antiken till vår egen tid.
Lilliestam, L. (2006): Musikliv. Vad människor gör med musik - och musik med människor.
Sloboda, J., Davidson, J.W., Howe, M.J.H. (1994): Is everyone musical? The Psychologist s 349-354.
Barn och tonsättare
