Walter Carroll levde från 1869 till 1955 och bodde i Manchester, England. Han var tonsättare och musiklärare. Han är mest känd för sin musik för barn. Den skrev han för sina två döttrar Elsa och Ida.
Walter kombinerade musiken med dikter i samma rytm. Barnen deklamerade dikten eller sjöng den. På så sätt kunde de spela melodin rätt så fort i rätt rytm, utan att ännu kunna läsa noter.
Walter Carroll var en framåtsträvande pedagog, som utgick ifrån att barn lär sig fortare när man ger dem olika typer av stimulans samtidigt, visuellt, poetiskt och musikaliskt.
Musiken kombinerade han med poesi, av till exempel Felicia Hemans och Walter Scott, och vackra ritningar av konstnärer som W. Heath Robinson och Arthur Rackham. Allt skulle vara av hög kvalité.
Om sin musik sa han:
Ett musikstycke borde alltid ha någon betydelse för den som spelar och för den som lyssnar. Men precis vad det betyder är aldrig detsamma för olika personer. På den här punkten skiljer sig musik från måleri.
När vi ser föremål på en tavla, är vi ofta överens om vad de föreställer. Musik låter våra tankar vara friare. Den kan göra oss ledsna eller glada, den kan få oss att känna oss ensamma eller tröstade osv.
Vi säger då att musiken påverkar våra känslor. Musik kan göra ännu mer. Till exempel att vi ser bilder för vårt inre öga. Och två olika personer kan ha två olika bilder i tankarna, även om musikstycket är det samma.
När vi själva spelar stycket The Coral Tree (ur pianoboken Water Sprites) eller när vi lyssnar medan en vän spelar det, ska vi först fråga oss: Vilken känsla framkallar det? Glädje, lekfullhet eller lust att dansa? Och vi ska fortsätta och fråga oss: Vilken bild framkallar stycket? Vad kan jag se framför mitt inre öga när stycket spelas? Rytmen, ta téfé ta té ta, ska hjälpa oss.
Om du själv vill testa vilken bild du ser framför ditt inre öga eller vad du känner
när du hör The Coral Tree, så får du klicka på mitt piano.
Källor:
Walter Carroll: Water Sprites – notes and suggestions for performance
Walter Carroll (wiki)
Walter Carroll