Spinning Wheel Logo

music
one 2 five

Musikens inflytande på småbarn

Nederlandse vlag Nederlands
English flag English

development Det finns musik i barns utveckling

Tidig musikalisk stimulans

Den viktigaste källan för musikalisk stimulans redan under spädbarnstiden är sättet som föräldrar pratar med sina barn. Det kallas för infant-directed speech.

Ofta är föräldrar inte ens medvetna om hur pass musikaliskt de kommunicerar med sina barn. Både föräldrar och barn använder sig av musikaliska element i sin kommunikation, till exempel tonhöjd, melodi, rytm, rytmmönster, volym, aksent, timbre, harmoni.

Föräldrar använder omedvetet ett komplicerat stimulansmönster i kommunikationen med sitt barn. De använder sin röst: de pratar, sjunger, gör små ljud. De använder också synen: till exempel visar de ett glatt ansikte eller en klarfärgad leksak. De använder rörelse: de vaggar sina barn. Och de använder beröring: de kelar och kramar.

Det musikaliska är alltså inbäddat i ett större sammanhang, ett komplicerat mönster av att höra och se, att röra sig och känna. Både förälder och barn kan anpassa sig, så att det uppstår en kontakt som ännu inte behöver ord.

Olika melodier

Föräldrar använder sig av 5 eller 6 olika melodityper när de pratar med sina barn.

De upprepar melodierna många gånger utan att de någonsin blir stereotypiska. Alltså är de aldrig exakt desamma.

Texten kan variera även för samma melodi. Melodierna består av kontinuerligt glidande toner.

Ofta när ett spädbarn ger ljud ifrån sig härmar gärna föräldrarna det. De använder infant-directed speech till att påverka, modulera spädbarns emotionella tillstånd och beteende.

Det vill säga att de lugnar, uppmanar, stimulerar sina spädbarn på ett musikaliskt sätt.

Barn är väldigt känsliga för den musikaliska kvalitén i en förälders tal. Det expressiva uttrycket (en förtjust, intresserad, arg, irriterad, pigg, trött röst) är avgörande. Inte själva orden.

Denna musikaliska kommunikation mellan barn och föräldrar är grunden till utvecklingen av identiteten.

Spontansången

Spontansången liknar språket på så sätt att den är använd med en speciell avsikt i en given situation.

Man kan framföra ett budskap med spontansång. Till exempel: Dumma dumma du-u. Budskapet sjungs med tonföljden g-a-g-e, som i visan "Bä, bä, vita lamm".

Denna lilla melodi g-a-g-e är ett musikaliskt urmotiv. Den används till allt möjligt.

Spontansången kan också vara en direkt återspegling av känslor. Särskilt den flytande sången utan fast form, den som vuxna människor knappast kallar för sång.

Den här typen av sång kan vara glidande toner (glissandi), fria rytmer och mikrointervaller.

Tänk bara på ett barn som nynnar när det sitter och ritar. Nynnandet är en återspegling i ljud av barnets armrörelser och strecken på papperet.

Rörelsen, bilden och ljudet är tillsammans en enda upplevelse. Barnet sjunger teckningen, som professor Björkvold uttrycker det.

Musikalisk utveckling

Från födseln finns det ett naturligt samband mellan andning, röst och kropp. För ett barn är meningarna i en sång slut när det inte har mer luft. Inte när meningen är slut.

Till och med det tredje levnadsåret är den melodiska utvecklingen och språkutvecklingen sammankopplade. Sång och tal går lätt in i varandra.

De flesta 2-åringar kan känna igen en melodi, men kan inte återge den. De sjunger i stort sett bara korta fallande intervaller som liknar terser (= tonavstånd över 3 toner). Oavsett om en hörd melodi går upp eller ner.

Barn i 3-4 årsåldern kan återge existerande sånger. De har då ett tonomfång på ca 5 toner. Det kan jämföras med att de flesta vuxna har ett tonomfång på ca 14 toner. Barn i denna ålder jobbar först och främst med rytmen i melodin.

Vid 5-6 årsåldern är barn intresserade av att återge en sång korrekt. De klarar större intervaller. Vuxna säger att barn kan sjunga rent nu.

Tre huvudfunktioner

Professorn i musikvetenskap Jon-Roar Björkvold har forskat mycket i sångstruktur och hur barn använder sång. Till att börja med påpekar han att de musikaliska grundelementen, ljud, rörelse och rytm, redan finns före födseln.

Den spontana sången är formad inom ramen för den kultur som barn växer upp i.

Professorn förklarar också varför den spontana sången är en väsentlig beståndsdel i barnkultur. Att sjunga har i stort sett tre funktioner:



feeltones

Källor:
M. Papousek (1996): Intuitive parenting: a hidden source of musical stimulation in infancy.
S. Malloch, Trewarthen C (2009): Communicative musicality, exploring the basis of human companionship.
J.R. Björkvold (1991): Den musiska människan: barnet, sången och lekfullheten genom livets faser.
H. Hammershöj (1997): Musikalisk utveckling i förskoleåldern.


white

space

Tillbaka till artiklar